- LottochTott -

Nej men, pappa, kul att hora av dig. Valkommen in i spelet. Jag som precis hade tankt be nagon visa dig hur man kommenterar;).

Jag lovar att ta vara pa allt och njuta och se folket och allt. Det ar bara det att de inte alltid ar sarskilt trevliga. Som idag nar de precis (och da menar jag verkligen precis i landet dar allt vanligtvis tar hundra ar extra) har bytt internetinloggningssystem. Jag var har i morse och i garkvall sa dom kanner ju igen mig vid det har laget. Far man ett igenkannande leende for de? Nope.
Men eftersom jag anda inte kande mig helt saker pa inloggningen (dom brukar gora det at en) sa gick jag fram och fragade och hon vispade bara forbi mig. Jahapp, gick in i datorrummet och en gubbe dar visade mig en dator. Nar et visade sig att jag inte hade nagot inloggningskort (aldrig anvant forut) blev jag utskickad i receptionen igen. Fragade lite forsiktigt om jag skulle kopa ett kort. Fick ett kort ja men ingen ogonkontakt. Fragade hur mycket det kostade. 6 CUC fick jag veta fran en tant med bortvant huvud. Sen nar jag skulle betala sag hon pissur ut for att mina sedlar var skrynkliga och jag forsokte slata ut dom. Jag fattar ingenting.

Men samtidigt ar de vi bor hos alltid valdigt trevliga. Eller ja, de flesta i alla fall.
Vi bor i casas particulares har pa Cuba. Det betyder att vi bor hemma hos folk i ett eller tva rum som de hyr ut. Detta ar valdigt vanligt har pa Cuba och det kanns som om varannat hus har har en casa-particular-skylt pa dorren.
Det kostar mellan 15 och 25 CUC per rum. Att hyra ut sitt rum pa Cuba ar som ett jobb. De gor inget annat och oftast ar det battre for ekonomin an att jobba statligt. Allt ar valdigt reglerat. Det far inte bo fler i ett rum an tva och de borjar alltid med att ta vara passnummer for att sen rapportera till staten. Varje manad maste de betala in 194 CUC till staten i "skatt" om de har ett rum med tva sangar. Oavsett om de haft nagra gaster eller inte. Och detta i ett land som har orkanperiod och darmed noll turister sep-nov.

Mycket orattvist kan man tycka. Men inte lika orattvist som en statliglon. Motsvarande 15-25 CUC / manad. Alltsa 15-25 USD / manad! Helt sjukt!
Den forsta kvinnan som vi bodde hos, i Havanna, var utbildad lakare. Hon fick 20 CUC/manad i lon. Sa hon slutade med det och borjade hyra ut rum istallet.

Den dar forsta kvallen i Havanna at vi middag med kvinnans dotters pojkvan, Lejandro. Eller, ja, vi at inte med honom men han visade vagen dit. Vi trodde bara att han skulle gora det och sen ga hem. Men icke, istallet satte han sig pa en stol, for att vanta! Nar det efter nagra minuter gick upp for oss att han faktiskt satt och vantade pa oss ropade vi over honom till varat bord.
Middagen ats med mycket blandade kanslor. Lejandro berattade att han jobbade statligt pa ett sjukhus som nagon sorts kassor. For detta fick han 13 CUC/ manad. Vilket inte rackte pa langa vagar, trots att han bor hemma. Darfor jobbar han illegalt med att hyra ut filmer pa kvallarna. Vilket gor att han jobbar 13 timmar om dagen, 6 dagar i veckan. For nastan ingenting. Inte undra pa att vi kande oss illa till mods. Dar satt vi och at middag for mer an han tjanade pa en manad, per person.

Anda var kvallen valdigt intressant pa manga sett. Det var valdigt kul att sitta och prata pa riktigt med nagon som inte kunde nagon engelska alls (de laser engelska fem ar eller nagot i skolan men borjar om fran borjan varje ar sa de lar sig inget anda) sa att man verkligen maste forsoka och forsoka tills man lyckas fa ut det man vill saga. Samtalet var en mycket spannande blandning som korsade fram och tillbaka pa bordet pa svenska engelska och spanska.

Vi fragade bade honom och har forsokt fraga de andra vi mott vad de egentligen tycker om broderna Fidel och regimen. och de flesta sager att det ju inte vet sa mycket mer sa det ar svart att veta. Men de vantar, utan att egentligen veta vad de vantar pa.
men pa nagot satt ar de anda glada har. Barnen leker och de vuxna salsar omkring. De vet inte sa mycket mer an det turisterna berattar och det de ser pa utlandska filmer eftersom de inte ar tillatna att resa ut ur landet. Eller, jo, det ar de, men de maste fa tillatelse av regeringern vilket ar mer eller mindra omojligt.

Innan muren foll fick Cuba valdigt mycket hjalp av Sovjet. Men i o med murens fall 1989 forsvann mer eller mindre alla tillgangar. Vilket fick Fidel att annonsera de fem "speciella aren" vilket betydde ransonering och ransoneringskort. Men de fem aren blev betydligt fler och systemet lever fortfarande kvar.
Det ar aven lite apartheid over hela landet. Det finns turistbussar och cubabussar. Vi far inte aka med cubabussarna och vice versa. Kan ju saga att standarden pa bussarna skiljer sig naagot.. Det ar som det ar. Alldeles sjukt alltsa.

Samma kvall skulle vi ut och dansa salsa var det tankt. Men vi kom dit en timme for tidigt och Casa de la Musica hade inte oppnat an. So what to do. Vi gick helt enkelt in pa grannkafeet. Galet! jag tror aldrig jag blivit sa utstirrad i hela mitt liv. Det var ungefar samma effekt som om Victoria Silverstedt trillat in pa donken nordstan. Folk stirrade sa att ogonen holl pa att trilla ut! Mycket spannande upplevelse.
Tillslut trillade vi in pa salsa-stallet och Lott borjade snacka med nagon kille och lovade dom att vi skulle dansa. Men jag har aldrig testat tidigare och ar alldeles for feg vilket fick mig att tokvagra. Men Lott och Sanne dansade. Daremot sa skiljer sig cubansk salsa valdigt mycket fran mexicans sa det var nog mer svart en roligt.

Nasta dag traskade vi runt i regnet i den uuunderbara staden Havanna och nynnade lite for oss sjalva: I can't wait to go out of this town..
Nepp Havanna ar ingen hojdare i vara ogon, efter att ha varit dar en dag hade vi redan hunnit bli toklurade nar vi kopte brod for en CUC istallet for en peso. Vilket betyder att vi betalade ungefar 25ganger for mycket. Isn't that just great! At med andakt.

Till slut lamnade vi Havanna, en dag for sent eftersom bussarna var fulla och akte sen till vinalen. Vilken befrielse! Ren luft, djur, utsikt och vacker natur! Jag var dock mest sjuk och fick inte se sa mycket med Lott och Sanne akte pa hasttur och drack cocosmjolk ur notter och rokte cigarrer. Vilket gjorde dom sjuka. Haha. Sa Sanne har legat dackad hela dagen har i Trinidad medan jag och Lott utforskade stranden. Som en svensk strand.

Hittills ar jag inte jatteimponerad av Cuba. Men det ar ju som med Hakan Hellstrom det har landet, antingen gillar man, eller sa gillar man inte. Det finns inget mellanting. Men jag hoppas starkt pa Varadero. En av varldens vackraste strander sags det. Kanske Cubas svar pa 'Om du vill ha mig nu kan du fa mig sa latt'. Espero que si!

Trots Cuba sa har vi tjejer tokkul tillsammans! En del sprakproblem fram och tillbaka. I synnerhet nu nar vi borjat direktoversatta saker som nar Lott sa: 'osn't the lamp func? try to screw that one' bara for att namna den absoluta klassikern.

Nu tror ja, tro det eller ej, att jag har skrivit av mig. Sa nu kommer det ingetmer forran vi headar Playa del Carmen igen pa onsdag. Innan dess ska vi bli friska, dansa salsa, sola pa en av varldens finaste strander, kopa en flaska rom och leka 'jag har aldrig' en hel natt, roka lite mer cigarrer och kanske kopa med oss nagra hem.

See you when you see me!

(Forst maste jag bara forklara lite om underliga Cuba. Dom har tva sorters pengar. Pesos som ar den inhemska valutan. Manniskorna har far lon i den och betalar med den. Men de kan betala med CUC ocksa men da blir allt dyrare. Och sa finns CUC, turistpengarna skulle man kunna saga. Nar vi betalar nagot som kostar i peso raknar dom om det men det blir dyrare saklart. Daremot finns det saker som bara kan kopas med CUC - vanligtvis dyrare och finare saker - och om en cuban vill kopa detta maste den ga till banken, stalla sig i mastodontkon och sen vaxla, oftast forlorar de pengar pa detta sa klart. En CUC motsvarar ungefar 25 peso. Och en CUC ar vard ungefar som en USD.)

Detta inlagg ar skrivet i min anteckningsbok pa rummet forsta kvallen.

Vi ar framme, allt ar loco och ja, Cuba ar en helt ny varld.

Vilken skillnad! Vi satt pa planet tidigare och pratade om hur hemma Playa del Carmen blivit. Som Fuengirola, Are, Hunnebo och Torekov (som val kanske iof ar hemma). Hur mycket vi kommer sakna alla som vi traffade dar. Mest Malin och Jonas som vi kommer missa med tva dagar nar vi kommer tillbaka. Men vi haller redan pa att planera en liten oktoberfesttrip o host. Hur bra vi hittar i Playa och hur oturistiga vi blivit. Well, pay back time. Cuba ar sa olikt allt annat.

Pa en normal flygplats i ett normalt land ser tullen ut pa samma satt overallt. Cuba ar inte normalt. ne istallet, tar dom kort pa en, dom fragade var jag lart mig spanska och nar man tillslut klarat "forhoret" (jag skulle ha kort pa att jag inte kunde nagon spanska..) oppnas den lasta dorren och man far passera.
I ovrigt var allt pa flygplatsen toksvart att forsta eftersom alla hade gigantiska munskydd pa sig. Och cubanarna som generellt ar kanda for att prata obegriplig spanska. Jippieyeay!

Det fanns inga bussar fran flygplatsen utan vi fick ta en taxi. Bra for oss. Taxichaffisen hade inte munskydd, even better! Han babblade pa hela vagen in till stan, sa "comprende?" efter varannan mening och berattade allt vi redan visste och lite till for oss.
Nar vi kom fram till Plaza de la Revolucion (bara namnet borde ju ha fatt mig att forsta) var det en stor byggnad rakt framfor oss med konturerna av en gubbe pa. Kanske tjugo meter stor. Chaffisen babblar pa och jag hinner fundera lite for mig sjalv att jag nog anda inte trodde att cubanerna var sa religiosa. Men jet lag som jag ar (en timmes skillnad) hinner jag inte stoppa mig sjalv fran att saga:
- Es Jesus?
Total taxitystnad. Gappskratt! Sjalvklart var det inte Jesus. Vi ar i Cuba. Det var Fidel Castro. Och om jag bara tittat lite till hoger hade jag sett den andra byggnaden med ett likadant portratt av Che Guevara. Si somos turistas.

Vi hade en adress som vi skulle till och taxin slappte av oss dag och akte sen. En stangd port. Jaha.. ehh. hur gor man nu? Tillslut hittade vi en ringklocka. Manga decimeter over Tove-langd. Tur att jag hade Lott och Sanne med mig. Vi ringde pa. Inget hande. Ringde igen och igen och igen. Inget hande.
Tillslut var det en kvinna pa andra sidan gatan som ropade efter oss och pekade uppat. Aha, det ar sa man gor! Man ringer, sen backar man och tittar upp mot balkongen. Mycket riktigt, det funkade. Vi blev inslappta. Si, somos turistas.


Asch, nu hann jag inte langre. Frukosten vantar pa mig. Sen stranden.
Hoppas ni har en harlig fredag dar hemma i halkan. Och om ni ser nagon liten spillivink som trillat vid alvsnabben, snalla hjalp henne denna gangen! ;)

(Ett snabbt svar som kommer bli langre nasta gang jag skriver, manniskorna varierar valdigt mycket. De flesta som vi traffar ar valdigt trevliga. Mannen pa gatan ar ackliga. Och oftast forsoker alla, hur trevliga de an ar, lura oss pa pengar. Inte sa konstigt skulle det snart visa sig.)

Besos de fresa!

Cuba Cuba Cuba!
What to say? What to think? Det liknar inget jag nagonsin sett tidigare. Det kanske liknar det Sverige jag skulle ha vaxt upp i om jag fotts hundra ar tidigare. Who knows..
Men jag vet inte om man egentligen kan forvanta sig nagot annat av en av varldens absolut sista kommuniststater. Trots att de numera har Raul pa topp kommer landet styras i Fidels anda atminstonde sa lange han lever, formodligen ett bra tag efter det.

Det ar sa mycket vi har sett och upplevt de senaste dagarna att jag skulle kunna sitta har resten av natten och bara skriva men da skulle jag a andra sidan inte ha rad att ta mig hem sen for Cuba ar ett valdigt dyrt land.
Vi har hunnit med Habana och Vinales och kom idag till Trinidad (Cubas worst kept secret, enligt Lonley Planet). Daremellan har vi akt en hel del buss sa vi har hunnit med att se ganska mycket av det har landet bara efter knappt fyra dagar.

Allt ar verkligen gammalmodigt. Djur, eller snarare boskap, overallt. Nar vi kom till Vinales langtade jag otroligt mycket efter lugn och ro och tystnad. I alla fall pa natten efter att inte ha sovit ostort pa over tva veckor. Men icke. Magsjuk blev jag istallet och hann med i alla fall sex stycken spyrundor (ursakta arligheten) innan vi vacktes av nagot som lat ungefar som en bondgard. Hundar tuppar grisar och diverse andra oidentifierade djur lat overallt. Sa mycket for den somnen.

Havanna avskyr vi. Unisont. Jag ar inte helt saker men jag tror att byggnadsstilen kallas colonialstil och med tanke pa Cubas historia sa skulle det ju passa in ganska bra. Det har varit en otroligt vacker stad en gang i tiden men nu likar det snarare en enorm krigsruin. Raserade och overgivnad hus vart man an ser. En del ar bara som skelett, dar alla golv och vaggar har forsvunnit.
Det ar manniskor, bilar och avgaser overallt och alldeles for hog ljudniva pa hela scabraket. Sa nar vi horde att de tre studenterna som bodde i samma hus som oss skulle stanna i tre manader hade vi lite svart att forsta hur de skulle kunna overleva. Well, that's their problem.

Pa ta om problem. Mitt sprak. Borjar. Ga. Riktigt daligt. En evig blandning av svenska engelska spanska och danska. Sanne som reser med oss ar danska sa jag forsoker lara mig. Annars pratar vi engelska med varann. Sa var forsta middag i cuba (spannande, olustigt, facinerande, gripande illa-till-mods-gorande, jag ska beratta om det nasta gang nar jag har lite mer tid) var med en cubansk kille. Samtalet med honom var pa spanska, Lott forsokte forsta, nar jag och Sanne inte forstod diskuterade vi pa engelska och till slut oversatte jag till Lott pa svenska. Det var snabbt i svangarna den kvallen.

Nu ska vi bege oss tillbaka till var alskade patio pa taket har i Trinidad for lite middag. Imorn aker vi till playa ancon och battrar pa brannan. Vilket definitivt behovs efter ett par dagar utan egentligt solande.
Hoppas ni har det bra alla dar hemma och att snon ligger kvar. Det gor i alla fall oss avundsjuka! Puss o kram. Love you. Byyyeee!

Imorn bar det av till det otroligt underliga och lite skrammande cigarrlandet. Vi kom precis hem fran Wal-mart dar vi har bunkrat toalettpapper, tuggummin, godis och tval. De tva senare faller under kategorin for mutor. Cuba importerar namligen ingenting utan har bara inhemskt gjorda saker. Darfor finns inget godis och ingen bra tval. Mycket bra presenter om man vill halla sig pa god fot med folket som svaljer nastan lika manga andelser som fransmannen.
Det ska aven vara lite svart att fa tag pa internet dar borta sa det skulle kunna handa att vi inte hor av oss pa tio dagar. Vi flyger till och fran havanna och planerar att aven besoka Viñales och Trinidad.
viñales ska tydligen bara vara en liten by med en gata igenom. Darifran hoppas vi pa att kunna aka pa en ridtur och titta pa solnedgangen och ata picknick. Eller det ar i alla fall vad vi har hort. I Trinidad ar det vackra strander och dar tankte vi mest battra pa brannan och dricka Cuba Libre. Men eftersom vi hittills inte har foljt nagra planer far vi val se hur Cubatrippen endar upp.
Valdigt typiskt oss glomde vi av tiden i onsdags och darmed blev det ingen Salsakurs. Men det gooor ju inget. Vi ska ju till Cuba! En och annan cigarr ska man val aven forsoka sig pa..
So long!

Nu nar man blivit tresprakig och allt blir kommunikation lite extra jobbigt och forvirrande. Som nar jag kom pa mig sjalv i morse med att sta och rakna agg hogt pa engelska. But why..?
Och av nagon underlig anledning ar det aldrig sa svart att prata spanska som nar vi har spanska lektion. Utan istallet kommer orden pa spanska nar jag sitter och pratar med ett gang amerikanare. Allt ar upp och ner. Ner och opp.
Nu ska vi bli lite brunare. Ciao!

Vi satt som vanligt pa taket igar och drack ol. (Lite for manga ol for min del visade de sig nar jag vaknade, men jag ar pa uppgang!) Snackade med ett gang ausies. Efter ett kom vi in pa lander och dom borjade fraga om Sverige sa Lott kunde inte lata bli att saga:

- and we have polarbears walking around the city.
- yeah right and we get a ride to school with the kangroos..
- ..and you know what, in austraila the policemen have boomerangs instead of guns..

Forsok aldrig lura en australienare!
Men efter ett tag kunde han anda inte lata bli att fraga om vi verkligen hade isbjornar i Sverige.
Lott: -Yeah really.
- Oh cool..!

Skolan igar var mycket battre. Eftersom jag ar alldeles for feg for att be om saker var det Lott som till slut berattade for rektorn att jag tyckte att det vara alldeles for svart och inte sarskilt roligt. Sa da fixade dom sa att jag far en timme gratis privatlektion varje eftermiddag hela veckan for att catcha up de som jag inte kan an. Eller ja, kan och kan, det jag inte kommer ihag an.
Superbra! Sa nu har jag lart mig tre nya grammatiska former pa tva dagar. Det finns en risk att dom flyter ihop lite. Lott fick 250 ord i glosor till idag. Fort gar det pa Academía Columbus!

Vi haller i vara rutiner och springer pa kvallarna med en av lararna. Tokkul. Skont att prata spanska med nagon som vet att man inte ar sa bra och som forsoker forsta anda. Till skillnad fran han som ager baren pa taket. Om man sager nagot till honom pa spanska och det inte ar helt ratt plirar han bara, flinar och skrattar tillslut. Egentligen inte pa ett otrevligt satt men man kanner sig ju inte jattemotiverad att fortsatta forsoka pa spanska.

Ikvall ar det salsalektion med skolan i en cubansk bar. Ska bli kul!

Nu ska jag forsoka dela min senaste kompis, en femkilos vattenmelon. Underbart! Sen blir det en tur via Starbucks pa vag till skolan och da ska jag anvanda mitt nya Starbuckskort for forsta gangen. Haha, nerd!

Ha de grymme de hemma, vi har det grymme har!

Ibland mar man lite sadar extra bra. Som i morse. Vi gick langs med Calle 10, en stor svensk flagga hangde ut fran vaggen pa vanster sida och pa hoger sida av gatan lag L´Ambassador och paminde om roliga upptag fran i fredags. En frappuccino i ena handen och solen i ryggen. Pa vag mot forsta skoldagen pa valdigt valdigt lange (atminstonde for min del). Jag gillar´t!

Forsta passet gick bra, Lott var riktigt glad och uppslukad nar hon kom ut. Maste ju saga att jag blev lite nervos igar nar vi var pa Siesta Fiesta:

Lott: Du.. skulle du ga pa kursen aven om inte jag gjorde det?
Tott: Eh.. jo nu nar jag har anmalt mig gissar jag att jag skulle det..

Jag kande att forsattningen ¨vaddada?¨ val borde ha kommit men jag tankte att om hon vi dra sig ur far hon banne mig saga det sjalv. Och det gjorde hon inte, och dagen blev bra! :)
For min del var det val inte lika lyckat. Forsta passet kom jag i en alldeles for latt grupp. Vilket lararen insag och flyttade upp mig, grejen var bara att nasta grupp var full, sa jag blev uppflyttad tva steg. Var lite smaknackt ett tag men lanade hem boken och nu tror jag att jag har fattat en del iaf. Spannande helt klart.

Vi var lite smabittra idag, forsta dagen med klarbla himmel hela dagen, och vad gor vi da? Sitter inomhus hel formiddagen. Is´t that just greeat!
Sen kom vi ner till stranden och insag att dom hade stangt av den. Stranden aker tydligen ut i vattnet sahar ars sa dom far grava tillbaka den. Gick tillbaka till hostlet, tankte att ja men da borde val alla vara dar, men icke. Fick reda pa att stranden pa andra sidan om stan var oppen sa det var bara att traska ivag at andra hallet.
Men traning fick vi!

Ikvall blir det en ol eller tva pa taket innan det blir sangen for oss hart pluggande!
Hasta mañana!!

Off to school we are!

For nagon dag sen blev vi alltsa snudd pa hundtrickade mitt ute pa fifth avenue (japp lite tontigt att det heter det har. Kanns ju fel att ga pa fifth och inte vara i NY). Idag var vi nara pa att trilla dit igen. Denna gangen barntrickade.

Kopte den utlovade frappuccinon och begav oss till stranden i morse, helt enligt plan. Efter en tur till Wal Mart och lite take away kyckling fran nyss namnda otroligt stora affar hamnade vi pa taket.

Grymt tak vi har har. Berusningsvanlig (inte for djup) pool i mitten, en bar i ena hornet och en massa skona fotoljer runt omkring.
Efter ett tag kom var nya kompis Jonas. Han alskar att bada. Men det ar ju inte helt jatteroligt att bada ensam i langden. Och ingen av oss kande for att hoppa i den aningen for kalla poolen just denna eftermiddag.
Sa han borjade skvatta vatten pa ett gang killar som satt och drack ol pa kanten. Dom sag ratt besvarade ut och Jonas fick ett antal tillsagningar av sin mamma utan att bry sig. Han tyckte val att det sag ut som om killarna faktiskt egentligen tyckte att det var roligt.
Sen hande nagot. Killarna borjade leka med honom. Skvatte vatten och latsades ramla nar Jonas puttade pa dom. Om och om igen. Alldeles for lange for att nagon over tio ska tycka att det ar ett dugg kul. Samtidigt som dom tittade pa oss cirkus varannan minut. Inget jag egentligen funderade over forran Sanna skulle ga ner och duscha och fick fem valdigt langa blickar efter sig.
Till slut blev Jonas trott. Killarna sag lattade ut.

Nar vi kom ner pa rummet igen sa Lott: Haha, sag du hur killarna i poolen verkligen inte ville leka med Jonas. Sag du hur de tittade pa oss hela tiden? Jag tror bestamt dom forsokte sig pa barntricket.

Om man sitter dar hemma i snon och fryser kan man ju undra hur det kommer sig att vi sitter vid datorn sa ofta som vi gor. Det finns tva anledningar. Den mest forklarande ar saklart att vi har datorer pa hostlet, precis utanfor varat rum. Sa nar man ater frukost eller borstar tanderna eller bara vantar pa nagot ar det latt att hamna har. Och sa har vi haft det lite mulet tva dagar. Sa inte riktigt orkat vara pa stranden. Men idag, inte ett moln sa langt man kan se! Sa nu bar det av vaster ut, tva kvarter, en frappuccino pa vagen och sen ar vi fit for fight!

Lite spannande dom har datorerna faktiskt. Som om dom har en egen vilja. Dom fungerar hur bra som helst sa lange man sitter har. Men om man sen stanger ner och gar harifran funkar det aldrig nar nasta person kommer. Just nu sitter the roothless guy brevid mig och forsker fa den andra datorn att fungera. Han lyckas inte.

Det har flyttat in lite mer folk har i Rio. Bland annat en amerikansk kille och en fran vancouver. Den senare ar ganska hogljudd och pratar pa och ar rolig.
Nyss kom det in en tredje kille, vet inte var har ar ifran men han sag dod ut. Sovande.
Vancouverkillen: Hey man, you look roothless!


Det visade sig precis att jag hade tagit tokfel. Ruthless menad han. Inte alls lika roligt tycker jag och behaller darfor det gamla ordet som dagens favorituttryck!

Vi har fatt ett litet hostelproblem. Bedbugs. Sa nu totalsaneras varat rum sa mycket att det finns risk for vissa allergiska reaktioner ikvall. Haha.

I ovrigt ar det grymt att bo pa hostel. Tott har ju tidigare mest comfort-backpackat hade inte testat hostellivet tidigare medan Lott ar mer bevandrad.
Vi bor sex stycken tjejer (just nu bara tre vilket ar lite lyx) ett vaningssangsrum och det finns sex stycken stora skap som man kan lasa med hanglas (vilket jag ju aldrig hade tankt pa att ta med om det inte vore for Lott). Maste faktiskt saga att det nastan kanns sakrare an att bo i vanligt hotellrum. Mycket bra.

Vi har kyl och frys och spis och mikro och ja, allt man behover. Sa denna veckan budgetar vi och lagar egen mat. Bra bra.
Till lunch blev det dock lite lyx med sushi. Eller ja, Tott at ris, men annars var det lyxigt.

Tott fortsatter med sina rutiner i form av Starbucks frappuccino och Brainfreeze, och till kvallen hoppas jag pa att fa forsvara min beerpongtitel. Lott knaprar Cookie Crisps. Det ar flingor, tro det eller ej.

Ne nu ar det dags for ett dopp. Tror vi far klunsa om ifall det blir takpoolen eller beachen. Ungefar lika langt till bada. :)

Hasta la vista

Vi stannar i Playa del Carmen tio dagar till. Lott och Tott ska namligen ga i skolan, haha! Spanska for hela slanten. Vi var skolan idag och anmalde oss och eftersom Lott ar totalnyborjare (pastar hon sjalv i alla fall, jag tror hon kommer bli master direkt) sa lyckades hon snacka sig ur testet. Men om jag inte ville borja pa "me llamo Tove.."-nyvan var jag tvungen att gora ett test. Det borjade ganska bra, och pa uppgift tre kande jag mig riktigt smart. Sen gick det bara utfor och det slutade med att jag inte ens forsokte mig pa sista uppgiften. Subjuntivo - hur kan dom tro att jag ska komma ihag vad det ar?
Sa jag gissar att jag kommer hamna i niva tva eller nagot. Men det blir nasta veckas problem. Ska bli tokkul att plugga igen (delade meningar pa den punkten, haha..) och skolan verkar jattebra. Pluggar fram till ett och pa eftermiddagen ar det aktiviteter och sen party party. Det borjar redan imorn med ol med alla larare pa L'Ambassador. Great!

En av rumskompisarna, Sanne, reser omkring sjalv. Hon verkar go och ikvall blev det promenad och kaffe innan jag forsvarade min beerpong-titel. Bra ar det :).
Hon vet inte vart det bar vidare sen sa kanske foljer hon med till Cuba. We'll see.

Nu ar det laggdags har borta for oss som fortfarande inte riktigt orkat gora oss av med svensk rytm. Imorn ska vi ma bra. Hasta luego!

Eggcheessmile before brainfreeze. En om dagen ar bra for magen.


Lott blev lite kidnappningsbenagen nar vi sag den har sota hunden slapas
omkring. Kan lungt saga att hundtricket fungerar har borta i Mexico, alla
stannade och tittade och det var nog fler an vi som hade kunnat tanka
oss den censurerade killen om vi fick hunden pa kopet!



Imorse fick den genombarnslige Tott en ny kompis i form av Jonas.
Vi byggde varldens hogsta korthus!

Vi landade har i Mexico samma dag som jordbavningen i Haiti och fick reda pa det hemifran Sverige. Har i Mexico pratas det inte sarskilt mycket om det och efter att ha jamnfort svenska internettidningar med de Mexicanska verkar det hela tas pa storre allvar hemma an har.

Vi har fatt stryka Haiti fran listan over lander vi tankte besoka och har kommit fram till att vi kanske aven borde overvaga besoket i Domenicanska.
Men vi kommer stanna i Mexico de tva forsta veckorna och se hur laget ar. Vi ar valdigt sugna bade pa walewatching och att bestiga berget i Domenicanska.

Med tanke pa att vi kunde tanka oss att flyga till vilken o som helst nar vi skulle hit fran Sverige ar vi valdigt glada att vi bestamde oss for Mexico och inte Haiti eller Domenicanska.

Nu ska vi ata tacos! Ha luego!

Lott kom precis hem fran en morgonpowerwalk och hade en massa frukost med sig. Da mar man bra! Gissar att det blir min tur med frukosten imorgon. Haha.

Det ar lite mulet idag sa jag gissar att det blir en intensiv dag utan rygglage pa beachen. Buenas!

Nu åker vi. Flyger till Mexico idag, har en riktig lyxflygning på bara tretton timmar göteborg - cancún. Gott är det! Några dagars rekreation på Yucatánhalvön innan vi har the carribean ocean för våra fötter!

Hej då! Au revoir! Ciao! Hasta la vista! Auf wiedersen!

Nu sticker vi! du du du dududud du du du du full fart!

flygplan!

Förutom de grundläggande målen (de som väl egentligen mer är våra föräldrars mål än våra egna); att överleva och komma hem med majoriteten av packningen, tänkte vi att det kanske skulle vara kul att såhär i förväg ha lite förväntningar. Bara för att. Bara för att alla alltid precis hela tiden frågar "jaha, och var ska ni göra där då? bara sola..?"

Så nu är det officiellt. Vi ska inte "bara" sola. Vi ska lära oss dansa salsa och så ska vi försöka lära oss surfa också. Så, nu var det sagt. Punkt

Sms från Lott till Tott morgonen innan avfärd:

"För övrigt är jag så nervös så jag håller på att dö!"