Slutrapport fran kommunistCuba

Nej men, pappa, kul att hora av dig. Valkommen in i spelet. Jag som precis hade tankt be nagon visa dig hur man kommenterar;).

Jag lovar att ta vara pa allt och njuta och se folket och allt. Det ar bara det att de inte alltid ar sarskilt trevliga. Som idag nar de precis (och da menar jag verkligen precis i landet dar allt vanligtvis tar hundra ar extra) har bytt internetinloggningssystem. Jag var har i morse och i garkvall sa dom kanner ju igen mig vid det har laget. Far man ett igenkannande leende for de? Nope.
Men eftersom jag anda inte kande mig helt saker pa inloggningen (dom brukar gora det at en) sa gick jag fram och fragade och hon vispade bara forbi mig. Jahapp, gick in i datorrummet och en gubbe dar visade mig en dator. Nar et visade sig att jag inte hade nagot inloggningskort (aldrig anvant forut) blev jag utskickad i receptionen igen. Fragade lite forsiktigt om jag skulle kopa ett kort. Fick ett kort ja men ingen ogonkontakt. Fragade hur mycket det kostade. 6 CUC fick jag veta fran en tant med bortvant huvud. Sen nar jag skulle betala sag hon pissur ut for att mina sedlar var skrynkliga och jag forsokte slata ut dom. Jag fattar ingenting.

Men samtidigt ar de vi bor hos alltid valdigt trevliga. Eller ja, de flesta i alla fall.
Vi bor i casas particulares har pa Cuba. Det betyder att vi bor hemma hos folk i ett eller tva rum som de hyr ut. Detta ar valdigt vanligt har pa Cuba och det kanns som om varannat hus har har en casa-particular-skylt pa dorren.
Det kostar mellan 15 och 25 CUC per rum. Att hyra ut sitt rum pa Cuba ar som ett jobb. De gor inget annat och oftast ar det battre for ekonomin an att jobba statligt. Allt ar valdigt reglerat. Det far inte bo fler i ett rum an tva och de borjar alltid med att ta vara passnummer for att sen rapportera till staten. Varje manad maste de betala in 194 CUC till staten i "skatt" om de har ett rum med tva sangar. Oavsett om de haft nagra gaster eller inte. Och detta i ett land som har orkanperiod och darmed noll turister sep-nov.

Mycket orattvist kan man tycka. Men inte lika orattvist som en statliglon. Motsvarande 15-25 CUC / manad. Alltsa 15-25 USD / manad! Helt sjukt!
Den forsta kvinnan som vi bodde hos, i Havanna, var utbildad lakare. Hon fick 20 CUC/manad i lon. Sa hon slutade med det och borjade hyra ut rum istallet.

Den dar forsta kvallen i Havanna at vi middag med kvinnans dotters pojkvan, Lejandro. Eller, ja, vi at inte med honom men han visade vagen dit. Vi trodde bara att han skulle gora det och sen ga hem. Men icke, istallet satte han sig pa en stol, for att vanta! Nar det efter nagra minuter gick upp for oss att han faktiskt satt och vantade pa oss ropade vi over honom till varat bord.
Middagen ats med mycket blandade kanslor. Lejandro berattade att han jobbade statligt pa ett sjukhus som nagon sorts kassor. For detta fick han 13 CUC/ manad. Vilket inte rackte pa langa vagar, trots att han bor hemma. Darfor jobbar han illegalt med att hyra ut filmer pa kvallarna. Vilket gor att han jobbar 13 timmar om dagen, 6 dagar i veckan. For nastan ingenting. Inte undra pa att vi kande oss illa till mods. Dar satt vi och at middag for mer an han tjanade pa en manad, per person.

Anda var kvallen valdigt intressant pa manga sett. Det var valdigt kul att sitta och prata pa riktigt med nagon som inte kunde nagon engelska alls (de laser engelska fem ar eller nagot i skolan men borjar om fran borjan varje ar sa de lar sig inget anda) sa att man verkligen maste forsoka och forsoka tills man lyckas fa ut det man vill saga. Samtalet var en mycket spannande blandning som korsade fram och tillbaka pa bordet pa svenska engelska och spanska.

Vi fragade bade honom och har forsokt fraga de andra vi mott vad de egentligen tycker om broderna Fidel och regimen. och de flesta sager att det ju inte vet sa mycket mer sa det ar svart att veta. Men de vantar, utan att egentligen veta vad de vantar pa.
men pa nagot satt ar de anda glada har. Barnen leker och de vuxna salsar omkring. De vet inte sa mycket mer an det turisterna berattar och det de ser pa utlandska filmer eftersom de inte ar tillatna att resa ut ur landet. Eller, jo, det ar de, men de maste fa tillatelse av regeringern vilket ar mer eller mindra omojligt.

Innan muren foll fick Cuba valdigt mycket hjalp av Sovjet. Men i o med murens fall 1989 forsvann mer eller mindre alla tillgangar. Vilket fick Fidel att annonsera de fem "speciella aren" vilket betydde ransonering och ransoneringskort. Men de fem aren blev betydligt fler och systemet lever fortfarande kvar.
Det ar aven lite apartheid over hela landet. Det finns turistbussar och cubabussar. Vi far inte aka med cubabussarna och vice versa. Kan ju saga att standarden pa bussarna skiljer sig naagot.. Det ar som det ar. Alldeles sjukt alltsa.

Samma kvall skulle vi ut och dansa salsa var det tankt. Men vi kom dit en timme for tidigt och Casa de la Musica hade inte oppnat an. So what to do. Vi gick helt enkelt in pa grannkafeet. Galet! jag tror aldrig jag blivit sa utstirrad i hela mitt liv. Det var ungefar samma effekt som om Victoria Silverstedt trillat in pa donken nordstan. Folk stirrade sa att ogonen holl pa att trilla ut! Mycket spannande upplevelse.
Tillslut trillade vi in pa salsa-stallet och Lott borjade snacka med nagon kille och lovade dom att vi skulle dansa. Men jag har aldrig testat tidigare och ar alldeles for feg vilket fick mig att tokvagra. Men Lott och Sanne dansade. Daremot sa skiljer sig cubansk salsa valdigt mycket fran mexicans sa det var nog mer svart en roligt.

Nasta dag traskade vi runt i regnet i den uuunderbara staden Havanna och nynnade lite for oss sjalva: I can't wait to go out of this town..
Nepp Havanna ar ingen hojdare i vara ogon, efter att ha varit dar en dag hade vi redan hunnit bli toklurade nar vi kopte brod for en CUC istallet for en peso. Vilket betyder att vi betalade ungefar 25ganger for mycket. Isn't that just great! At med andakt.

Till slut lamnade vi Havanna, en dag for sent eftersom bussarna var fulla och akte sen till vinalen. Vilken befrielse! Ren luft, djur, utsikt och vacker natur! Jag var dock mest sjuk och fick inte se sa mycket med Lott och Sanne akte pa hasttur och drack cocosmjolk ur notter och rokte cigarrer. Vilket gjorde dom sjuka. Haha. Sa Sanne har legat dackad hela dagen har i Trinidad medan jag och Lott utforskade stranden. Som en svensk strand.

Hittills ar jag inte jatteimponerad av Cuba. Men det ar ju som med Hakan Hellstrom det har landet, antingen gillar man, eller sa gillar man inte. Det finns inget mellanting. Men jag hoppas starkt pa Varadero. En av varldens vackraste strander sags det. Kanske Cubas svar pa 'Om du vill ha mig nu kan du fa mig sa latt'. Espero que si!

Trots Cuba sa har vi tjejer tokkul tillsammans! En del sprakproblem fram och tillbaka. I synnerhet nu nar vi borjat direktoversatta saker som nar Lott sa: 'osn't the lamp func? try to screw that one' bara for att namna den absoluta klassikern.

Nu tror ja, tro det eller ej, att jag har skrivit av mig. Sa nu kommer det ingetmer forran vi headar Playa del Carmen igen pa onsdag. Innan dess ska vi bli friska, dansa salsa, sola pa en av varldens finaste strander, kopa en flaska rom och leka 'jag har aldrig' en hel natt, roka lite mer cigarrer och kanske kopa med oss nagra hem.

See you when you see me!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det är härligt att få kommentarer från olika delar av världen. Cuba, Argentina o Newcastle - det känns nästan som om jag själv är ute o reser. Men förresten, vem vill åka iväg från snön här hemma? Cykla till jobbet i snöstorm, det är verkligen något att uppleva............

Vi fick trösta oss med EM- finalen i handboll! OCH jag har kommit igång med fotoinklistringsprojektet - är snart framme vid alla fina bilder jag fick av dig, Tove.

Ta väl hand om er alla 3!Kram Eva



2010-01-31 @ 20:45:59
Postat av: neao

det tog 13 minuter att läsa. 13! dock ringde din bror i mitten och störde koncentrationen lite, men ändå, 13!!

2010-02-01 @ 22:26:48
URL: http://neao.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0