- LottochTott -

(Forst maste jag bara forklara lite om underliga Cuba. Dom har tva sorters pengar. Pesos som ar den inhemska valutan. Manniskorna har far lon i den och betalar med den. Men de kan betala med CUC ocksa men da blir allt dyrare. Och sa finns CUC, turistpengarna skulle man kunna saga. Nar vi betalar nagot som kostar i peso raknar dom om det men det blir dyrare saklart. Daremot finns det saker som bara kan kopas med CUC - vanligtvis dyrare och finare saker - och om en cuban vill kopa detta maste den ga till banken, stalla sig i mastodontkon och sen vaxla, oftast forlorar de pengar pa detta sa klart. En CUC motsvarar ungefar 25 peso. Och en CUC ar vard ungefar som en USD.)

Detta inlagg ar skrivet i min anteckningsbok pa rummet forsta kvallen.

Vi ar framme, allt ar loco och ja, Cuba ar en helt ny varld.

Vilken skillnad! Vi satt pa planet tidigare och pratade om hur hemma Playa del Carmen blivit. Som Fuengirola, Are, Hunnebo och Torekov (som val kanske iof ar hemma). Hur mycket vi kommer sakna alla som vi traffade dar. Mest Malin och Jonas som vi kommer missa med tva dagar nar vi kommer tillbaka. Men vi haller redan pa att planera en liten oktoberfesttrip o host. Hur bra vi hittar i Playa och hur oturistiga vi blivit. Well, pay back time. Cuba ar sa olikt allt annat.

Pa en normal flygplats i ett normalt land ser tullen ut pa samma satt overallt. Cuba ar inte normalt. ne istallet, tar dom kort pa en, dom fragade var jag lart mig spanska och nar man tillslut klarat "forhoret" (jag skulle ha kort pa att jag inte kunde nagon spanska..) oppnas den lasta dorren och man far passera.
I ovrigt var allt pa flygplatsen toksvart att forsta eftersom alla hade gigantiska munskydd pa sig. Och cubanarna som generellt ar kanda for att prata obegriplig spanska. Jippieyeay!

Det fanns inga bussar fran flygplatsen utan vi fick ta en taxi. Bra for oss. Taxichaffisen hade inte munskydd, even better! Han babblade pa hela vagen in till stan, sa "comprende?" efter varannan mening och berattade allt vi redan visste och lite till for oss.
Nar vi kom fram till Plaza de la Revolucion (bara namnet borde ju ha fatt mig att forsta) var det en stor byggnad rakt framfor oss med konturerna av en gubbe pa. Kanske tjugo meter stor. Chaffisen babblar pa och jag hinner fundera lite for mig sjalv att jag nog anda inte trodde att cubanerna var sa religiosa. Men jet lag som jag ar (en timmes skillnad) hinner jag inte stoppa mig sjalv fran att saga:
- Es Jesus?
Total taxitystnad. Gappskratt! Sjalvklart var det inte Jesus. Vi ar i Cuba. Det var Fidel Castro. Och om jag bara tittat lite till hoger hade jag sett den andra byggnaden med ett likadant portratt av Che Guevara. Si somos turistas.

Vi hade en adress som vi skulle till och taxin slappte av oss dag och akte sen. En stangd port. Jaha.. ehh. hur gor man nu? Tillslut hittade vi en ringklocka. Manga decimeter over Tove-langd. Tur att jag hade Lott och Sanne med mig. Vi ringde pa. Inget hande. Ringde igen och igen och igen. Inget hande.
Tillslut var det en kvinna pa andra sidan gatan som ropade efter oss och pekade uppat. Aha, det ar sa man gor! Man ringer, sen backar man och tittar upp mot balkongen. Mycket riktigt, det funkade. Vi blev inslappta. Si, somos turistas.


Asch, nu hann jag inte langre. Frukosten vantar pa mig. Sen stranden.
Hoppas ni har en harlig fredag dar hemma i halkan. Och om ni ser nagon liten spillivink som trillat vid alvsnabben, snalla hjalp henne denna gangen! ;)

(Ett snabbt svar som kommer bli langre nasta gang jag skriver, manniskorna varierar valdigt mycket. De flesta som vi traffar ar valdigt trevliga. Mannen pa gatan ar ackliga. Och oftast forsoker alla, hur trevliga de an ar, lura oss pa pengar. Inte sa konstigt skulle det snart visa sig.)

Besos de fresa!